Ibland blir inte livet riktigt som man tänkt sig.
Vi kom att mötas en dag i slutet av November

Inte visste jag då att den här killen skulle få en så central del i mitt liv.
Men så blev det och jag ångrar inte en sekund.

Omedveten är han  om hur mycket han lärt mig.
Glädje och kärlek , men jag har också  fått erfara
en bottenlös sorg i ett par annars glittrade ögon.

Sorg så stor att den tar andan av en.
Sorgen som jag inte kan ta bort.
Otillräcklighet,  ett ord som blivit min vardag,.
Men i sorgen finns ,mycket glädje.
Glädjen för att han finns i mitt och i våra liv.
Och min största önskan i livet är att han snart ska få  ro i sin själ.